torsdag 30 april 2015

Oops, Fashion Days!


 Hej!
Idag kommer det att bli sådant där riktigt tygnördavsnitt med en massa tygnördande och inga snygga bilder. Hoppas ni förlåter mig :).
Förra helgen var nämligen jag och Mr Ladén på en resa i Tygriket. På dagordningen stod Textilmuseet i Borås, tygaffärer i Borås, Kinna och Göteborg och övernattning på hotell i Göteborg.

Först ut var Textilmuseet.

 Och kolla vilken flyt vi hade - just den helgen som vi råkade boka för vår resa var det Fashion Days - ett stort evenemang i Borås och fritt inträde på museet och lite extra häftiga utställningar! 
Yippiiieee!

På resan valde jag att ha på mig min godisplädponcho, min pussmunhalsdukskaftan och mina svarta glansiga tajts. Ville testa ponchon för att ta reda på vilket väder den är lämplig att bäras i och hur plagget känns. Jag testar alltid prototypexet av mina plagg för att kunna beskriva hur det känns att bära det.










Jag såg faktiskt ut som en designer i den och både smälte in och stack ut - precis den rätta känslan.
Här står jag och lyssnar på hur en svensk textilmogul berättar när han träffade tyginköperskan i Sovjetunionen - kvinnan som bestämde vilka tyger ska finnas i hela Sovjetunionen. Det måste varit en duktig kvinna, för tyg kunde vi ju faktiskt få tag på, inte kläder, men tyg.

Det jag fnissar åt på bilden är att han presenterade sig som kapitalist för henne och hon blev förstås jätteilsken :), så han insåg snabbt att nu har vi trampat på tårna här. Det är den friheten, att få säga och tycka vad man vill som jag försökte finna när vi flydde till Sverige, men här skulle man ju inte heller utan förödande konsekvenser för ens sociala samvaro säga att man är kapitalist eller något annat som antyder högerliberal politik, då gör man sig till ett givet och lättangripbart mobboffer. Det pågår tyvärr fortfarande ett högerliberalfientligt åsiktspolisiärt arbete i Sverige. Lite synd, och väldigt fel, tycker jag. Mobbing på grund av åsikter är aldrig okej.

 På nedre planet har Textilmuseet permanenta utställningar och på övre planet tidsbegränsade.
Det fanns en hel vägg full med svenska tygprover som man kunde titta och känna på.
Det fanns också mycket info kring hur man återanvänder tyg, hur mycket råvaror och annat går det åt att tillverka tyg och hur mycket kostar olika steg i tillverkningen.
Man kunde också läsa hur man tar bort lukt och fläckar på plagg som man annars skulle slänga på grund av det. Där kände jag mig jättestolt för jag kunde precis ALLT om det :) - full poäng till mig!
 På övre plan hade de mängder med kläder från hela 1900-talet som man kunde prova. Gustav provade några steampunk-jackor.
Jackan jag har på mig kommer nog från 40-talet och jag blev helt bortblåst av hur bra den satt, så jag ritade av den och det avslöjade faktiskt några nyttiga knep som jag absolut kommer att använda framöver. Jag rotade där länge och kollade hur olika plagg var konstruerade. 
Men mest fastnade jag för olika huvudbonader man kunde prova. Upptäckte att jag passade i små runda minihattar.

Kollade förstås hur de var gjorda.
Nu ska det minsann sys sådana!


 Medan vi grejade där bland kläderna så kom en volontärarbetare fram till oss och vi konverserade lite. Hon berättade att det kom stora lastbilar fulla med Lars Wallin-kläder och imorgon blir det utställning.....jag blev alldeles tyst och mållös....Varför inte idag?! Vi är ju inte här imorgon...
För att lugna er kan jag då redan nu avslöja att visst åkte vi tillbaka nästa dag - inte kan jag väl missa något sådant?!
 När vi var färdiga däruppe så köpte jag en tjock och megaspännande bok om olika material och tyger - hur de är vävda, vad de består av osv osv. Sånt får mig att totalfastna i timmar.
För att vila lite innan vi knallar vidare till Kinna så klättrade jag upp och läste lite i min häftiga bok.


 Där i foajén fanns också en massa modetidningar som man kunde bläddra i. Där hittade jag denna megasnygga brudklänning som jag inte kan glömma riktigt.
 Den är ju bara för WOW!
* * *
Sedan var det dags att åka vidare till Skroten i Kinna - den gigantiska och billiga tygaffären som alla i branschen pratar om. 
Förväntan var på topp...
..och besvikelsen stor.
Det var inte jättespännande och inte heller jättebilligt. Visst gjorde jag några enstaka fynd, men allt kändes rörigt och inte lika billigt som på min kära Ohlssons i Linköping. Ni vet den där känslan när det finns mycket men ändå ingenting.
Jag hittade inte det jag sökte men det var ändå rätt okej. Det är säkert jättebra butik om man inte trissat upp förväntningarna på det sättet jag hade gjort :). Jag vet inte vad det häftiga skulle vara som jag ville finna egentligen, det är ju trots allt bara tyg.
* * *
Efter en natt på hotell i Göteborg så väntade nästa tygrunda. Vi hade egentligen tänkt att äta middag i hotellrestaurangen, men min kära Gustav ryckte lite på sina småländska rötter efter att ha kollat på utbudet och prislistan  och föreslog att vi skulle köpa mat på Willis istället. "Jaaaa", svarade jag och vi knallade ner och kom tillbaka med en liten behaglig kasse med goda tapasingredienser, korkade upp det egna medtagna vinet och njöt av de goda smakerna.
* * *
Första anhalten dagen därpå var en tygaffär nära hotellet - dyrt men bra.
Sedan bar det till Myrins i Göteborg. Det var också ganska dyrt men bra urval och där kunde man även göra riktiga fynd.
Där köpte jag flanelltyg med smurfmönster billigt som redan nästa dag blev påslakan, örngott och sommarmorgonrock åt vår lille son. 
Han blev jätteglad och byter om till morgonrocken varje dag han kommer hem från förskolan.
Flanell är ett lite bortglömt men otroligt skönt material för den typen av mysgrejer, så jag hoppas att jag genom att visa dessa söta grejer bidrar till att återuppliva det goda rykte flanellen förtjänar :).
* * *
Efter Myrins var det dags för Furulunds i knalleland i Borås.
Där hittade jag en hel del också. Deras stuvpris ligger på endast 120 kr/kg och har riktigt fina värdefulla tyger till det priset. Där handlade jag en megakasse med muddväv, finare fodertyger mm mm för runt 500 kr. Det jag var särskilt nöjd med var att jag hittade jättemjuk resår för trosor och kalsonger på metervara. Det har varit jättesvårt att hitta annars.
* * *
Efter Furulunds insåg vi att klockan inte var så mycket alls - vi hade varit målmedvetna och effektiva. Och det betyder - tillbaka till Textilmuseet och Lars-Wallin-utställningen, jippiiieee!!!
Det var en stor upplevelse - man kunde till och med känna på plaggen. Allt fanns där från skisser via bomullsvävsprototyper till de riktiga klänningarna. Jag lyckas nog inte på ett verklighetstroget sätt beskriva hur roligt det var så jag låter bli.
Frågade mig naturligtvis också om jag skulle klara av att leverera på den nivån, och svaret blev - jaa, i mångt och mycket men inte till fullo. Men jag gillar att ha förebilder att sträva mot.
Tyckte Wallins operakostymer var jätteskoj.
Tror dessa var till Figaros bröllop, men jag kan ha fel, var så uppslukad av allt så jag glömde att memorera fakta.

Efter Wallin-utställningen tog vi en kopp kaffe i fiket, och där satt Lars Wallin i sin egen hög person och fikade med sitt sällskap - en trevlig dam i retrooutfit.

När vi hade fikat färdig tog vi en obligatorisk selfie vid magnoliabusken utanför museet. Det var första gången i mitt liv som jag fick stå i kö för en selfie-spot, haha.
Så vi köade plikttroget, tog vår selfie, och åkte mot Östergötland.
Kände att vi var lyckligt lottade som bor i Östergötland för det är så himla enkelt att ta sig till Borås och Göteborg.
På vägen hem i bilen konstaterade jag att borta är bra men hemma bäst - min lilla Ohlssons i Linköping, där jag nu också har fått förmånen att jobba, är den bästa tygaffären - 
välsorterat och enkelt, men fullt med roliga fynd.
Välkomna att titta in där!
Nu blir det Valborgsfirande med härliga vänner och barn.
PUSS-PUSS!






tisdag 21 april 2015

Återbrukets festliga höjder


 I helgen var det återbruksmässa i Linköping och jag deltog med mina skapelser på modevisningen.
Det blev ett stort event med hantverksmarknad, workshops, föreläsningar, cykelbytardag och mycket folk. 
Bakom allt detta ligger en driftig ung fantastiskt företagsam kvinna som heter Emma Bly, med medhjälpare. Vilken tjej som vågar, kan och gör! Hatten av för henne.
Som jag redan tidigare pratat om så handlar återbruk för mig mindre om värderingar och mer om en sedan 35 år tillbaka inövad livsstil som bottnar i fattigdom och brist på tillgången till livsförnödenheter i Sovjetunionen, men mynnar ut i enorm kreativitet. Även det i sig bygger på någon slags tanke om återvinning, fast återvinning av värden, då kreativitet föds ur bristen på tillgång till varor.
Nu har jag flummat ut på någon slags metanivå i det hela, så det är definitivt dags för mig att skrida till verket och avlägga en rapport på mina aktiviteter på mässan :).







Här är arbetet med mitt paradnummer i full gång i min hemmastudio.
 Koncentrationen är på topp.
 Jag verkar ha kommit ihåg att sminka mig, men har definitivt glömt att kamma håret :).
Roligt var det och färdigt blev det i tid.
Sedan var det dags för provning och plåtning, och den här gången använde jag faktiskt en modell.
Jag kommer ibland till en punkt där jag är så fruktansvärt trött på mitt eget utseende så jag vill bara inte se mig på bilder en enda sekund till. Det har inget med dåligt självförtroende eller sådant att göra utan beror helt enkelt på mättnaden på ständigt samma synintryck, jag är för rastlös för att stå ut med det.
Då tänkte jag att eftersom lilla Felicia ändå skulle vara med o modella, så provar jag grejerna på hennes mamma Nina som har exakt samma klädstorlek som jag. Hon är dock mycket längre än mig och jag var tveksam till om min paradklänning skulle funka på henne. 
Men med låga skor gick det alldeles utmärkt.

Så fruktansvärt vacker hon blev!
Det var lite knepigt först att redigera bilder föreställande någon annan, är så van vid mig själv och vet exakt vad jag ska göra. Det tog mig en dryg timmes övning och gick sedan jättebra.
Så här får ni se några fina bilder på Nina och klänningen.


Jag trodde att klänningen skulle ta 10 timmar att sy, men det tog 20 timmar.
 Men det var 20 spännande timmar. 

 Klänningen är gjord av mina egna gamla gardiner och en stor stuv vind- och regnjacketyg. Så klänningen är faktiskt vattentät. Och låter så fint när man går.
Kjoldelen blev verkligen magnifik!
Jag blandade dubbelkrås och enkelkrås i olika bredd.
Ville egentligen få de blåa dubbelkråsen längst ner lite fluffigare, så jag testade till och med att blåsa upp dem, men det funkade inte riktigt.

 Underkjolen gjorde jag av en 90-tals brudklänning där jag halverade tyllagren utan att klänningen såg mindre fluffig ut efteråt.
 Det var egentligen överdelen jag var mest rädd för att inte lyckas med - det ska sitta perfekt liksom, men det gick bra. 
Överdelen är gjord i fyra olika lager: 

Gardinspets där jag klippte ut en sekvens med passande mönster, sedan det blå tyget, sedan stärkningstyg, och sedan foder som jag använde överblivna bitar av fodret till min rutiga kappa till.


 Fyra lager som ska sitta perfekt mot kroppen! Men jag lyckades.

På midjan blev det en liten rosett med kristallknapp också.

Och så sydde jag matchande armband och halsband.
Ryggen lämnade jag bar, men sydde på rosettband för att tajta till överdelen lite.



Sjukt nöjd med klänningen - den bara skriker härlig rokoko.
Klänningen fungerar också som brudklänning förstås.
Och kom ihåg - allt är till salu ;).
* * *
Nu över från förberedelserna till själva mässan.
Modevisningen ägde rum i denna sal där det även fanns café ordnad av Babettes Kafferi samt några försäljningsstånd med mest återbrukade kläder.

På modevisningen deltog 3 designers/textilåtervinnare:
(fr v) Emma själv, som visade vackra brudklänningar, jag som visade trend för mamma-barn, och Anna-Karin som visade modekläder gjorda av herrkostymer.

 Utöver oss designers visade också Klädbiblioteket sina utlåningskläder. Det är ett spännande koncept där man, istället för att köpa nytt till olika tillfällen, kan låna sina kläder. Det finns i de flesta stora städer och nu, sedan ett år tillbaka, även i Linköping på nedervåningen i Elsas hus.
 Här ser ni Emmas klänningar.


 Den första kjolen är min favorit :).
 Här är några av Anna-Karins plagg.


 Och här är den coolaste outfiten av klädbibliotekets plagg.
Nästan som min TheMouse-outfit fast ännu coolare.
TheMouse spelades under hela modevisningen.
* * *
Nu över till mina grejer.
Först ut var matchande ullponchonchos sydda av en stor ullpläd från Hjärta till Hjärta i Motala och muddar av mina polotröjor. 
Kämpade länge med att få ut tvättmedelslukten av pläden. Den som haft pläden har nog inte vetat att man inte får tvätta ullplagg med parfymerad tvättmedel/sköljmedel - den tar åt sig lukten direkt.
Läste sedan ett tips på nätet att för att få bort second-hand-lukter från textilier så ska man tvätta med lite ättika. Funkar utmärkt!
Nu är ponchona superfräscha och luktar god ull precis som de ska :).
Så här fina var Nina och Felicia i dem.

Stylade med solrossmycken som jag gjort av konstgjorda blommor från Hjärta till Hjärta och med pojkskor till Felicia och mina skinnkängor till Nina.

Här visar Nina upp de nysydda ponchona hemma hos mig.

Under ponchon hade tjejerna likadana gardinblusar som ni redan sett tidigare här. 

 Som outfit nr 2 visade jag min gråa ullklänning gjord av 30 år gammalt tyg från Estland, min rutiga kappa där tyget är hittad på second hand, och min filthatt, som ni också redan sett här. 

 Henri hade matchande keps och sin linneskjorta, men det ni inte redan sett är ju Henris coola byxor, gjorda av restbitar av det gråa ulltyget - hoplappade, men väldigt snygga.

Se vilket seriöst modellande som pågår här!

Och här kommer slutligen mitt efterlängtade paradnummer - min bal-/brudklänning!
Medan omklädningen pågick höll Henri och Felicia lite pausunderhållning på scenen.

Med lite extra piff var Nina äntligen redo.
Nina modellade som en naturbegåvning och allt gick jättebra.


 Sedan var det dags för alla designers modeller att kliva ut på scenen.

 Och så var det slut på modevisningen och alla var nöjda och glada med sin insats.


Men dagen var inte slut än. Efter lite fika i caféet med vännerna gick jag en runda på hantverksmarknaden.
Vilka fantastiska grejer folk gör för att spara på jordens resurser - smycken av cykeldäck, skrivbordstangenter och spelpjäser, ljusstakar för ljusstumpar, vaser av gamla glasflaskor, barnkläder av påslakan mm mm.
Samlade på mig lite visitkort så jag vet var jag kan finna grejerna om behovet skulle uppstå.
För min del blev detta halssmycke inhandlad.
Den är makaber och vacker på samma gång,
en sådan där pryl som jag önskar att jag själv kommit på.

Just det, jag glömde ju berätta vad jag själv hade på mig på mässan.

Denna coola pyromana halsduksklänning är gjord av en halsduk från Monki. Blev helförtjust i den och köpte den för ett tag sedan för 60 kr på rea.
Tyckte det var så onödigt att gömma den coola pyromanhunden och den coola pyromankatten med tändstickorna inne i en halsduk, så jag exponerade dem för världen i form av en klänning.
Den blev genast en storfavorit.
Sådär ja, det var nog allt för idag!
På fredag väntar en härlig weekend-tripp till Borås till tygaffärerna och till textilmuseet!
Hur ska det gå?!
Tygnörd som jag kommer att totalfastna. Har bett min man att ta med en tjock bok för honom att läsa...
Ha det gott nu, mina vänner!
Idag blir det Nina som vinkar hejdå å mina vägnar :).
PUSS-PUSS!